lätta vinrus glömmer att han är några och sextio år och vill hoppa upp på vagnen! Men snavar och faller och slår huvudet i gatan. Detta skedde alltså för några timmar sedan, och resten faller av sig själv — ambulansvagnen, Serafimerlasarettet — och vid tiotiden fick vi telefon om att han var död. Nekrologen är färdig, efter Nordisk Familjebok, uppsatt och korrekturläst. Här har jag ett avdrag. Eftersom du kände honom en smula, kan du kanske lägga till några rader med litet mera personlig färg. Om du har lust.
Markel gick.
Arvid satt med den fuktiga korrekturremsan i
handen:
Sorglig olyckshändelse. — Anders Stille, den kände och värderade landskapsmålaren… Född 1834… Elev av konstakademien på 1850-talet… Medalj i Paris 1868… ”Skärgårdstallar efter regn” i Luxembourggalleriet… ”Uthuslänga i gråväder” i Nationalmuseum i Stockholm… Främmande för de nyare konstströmningarna… Stod på de senare åren något i bakgrunden… En flärdfri och redbar konstnär, en aktad och avhållen människa… Änkling sedan några år… Sörjes närmast av två söner och en dotter…
Arvid satt och stirrade tomt, tankfull och förströdd på en gång…
Nej, han hade ingenting att tillägga i nekrologen. Snarare hade han velat ta en blåkrita och stryka
