— Du skall rösta för trettio aktier, hade Doncker sagt till Henrik Rissler.
Och Rissler hade gått upp på bolagsstämman på Rydberg — ”Oscarssalen” — och röstat för trettio aktier som han aldrig hade sett.
Sådan var alltså tidningens historia, som Markel en afton hade berättat den för Arvid Stjärnblom.
Arvid stod vid fönstret i Torsten Hedmans rum.
Han brukade få använda det, när det var ledigt.
Men han hade ingenting att göra nu och skulle just
gå — han hade låtit dörren till korridoren stå öppen.
Det började redan skymma, och snön föll tätt därute.
Han stod och tänkte på sin framtid. Under jullovet, då han var ledig från skolan, hade han ägnat sig helt och hållet åt tidningsarbetet, och det intresserade honom. Han fann sig ha mera att lära av det än av provårskursen i läroverket. På tidningsredaktionen kände han det som om han befann sig i en mera central punkt av tillvaron än i skolan. Och nu om ett par dagar skulle den börja igen… Han kände mest lust att skriva till rektorn, att han av de och de skälen såg sig nödsakad att avbryta sin provårskurs. Han gjorde det ogärna, ty rektorn hade visat honom ett vänligt intresse och berömt hans pedagogiska anlag. ”Född till lärare”, hade han sagt — då blev Arvid Stjärnblom lite rädd… Men det var också en annan sak: en dag hade han
70
