X
grundtvigska folkhögskolorna, der tvenne män af olika begåfning uppsöka hvarandra för att utfylla hvarandras arbete. Detta arbete var för Janson det lyckligaste af alla, emedan det framför något annat egde bruk för alla de krafter, som förut dragit honom åt skilda håll. Det starka dramatiska lif, som i norrmännens muntliga föredrag ofta dömmes som skådespelarkonster, men tvärtom är ett till konst stegradt, hos norrmännen vanligt anlag, blir af stort värde särskildt vid den grundtvigska folkhögskolan. Hvilket mäktigt bruk Janson gör af sin i detta fall sällsynta styrka, kunna de svenskar veta, som åhört uppläsningarna af diktverk, sagoförtäljandet och föredragen i Stockholm, Upsala och Göteborg, till hvilka städer Janson på senare tider utsträckt de resor han hvarje år gör inom sitt eget land, för att genom föredrag gifva insigt i och väcka deltagande för “målsträvet“. Derjemte har Janson, utom en resa till Italien 1866—67, företagit en färd till Island, vid dess tusenårsfest 1874, och äfven der häfdat sitt rykte, som en af nordens ypperste föreläsare, i hvilken egenskap han fått och lär hafva antagit en inbjudning af landsmän i Amerika för att innevarande år der hålla föredrag. Nämda Islandsfärd blef ämnet för de föredrag, dem han höll vid sitt första besök i Stockholm samma höst.
Som folkhögskolelärare har Janson, för hvilken kyrkorna stängas, derjemte rätt att verka för sin “glada kristendom“, som närmast öfverensstämmer med grundtvigianismen, hvilken trosform småningom gifvit
