I. Fängseledörren
En skara skäggiga män i mörka kläder och spetskulliga, grå hattar och några kvinnor, somliga klädda i hättor, andra barhuvade, stodo samlade framför en träbyggnad, som hade en järnbeslagen dörr, gjord av tjocka plankor.
Vilket mönsterland av mänsklig dygd och lycka de än ursprungligen planerat, ha grundläggarna av en ny koloni i alla tider funnit, att en av de första nödvändiga praktiska åtgärderna är att anslå en del av den obrukade jorden till kyrkogård och en annan till byggnadsplats för fängelse. Följde Bostons fäder denna regel, kan man anta, att de byggde det första fängelset någonstädes i närheten av Cornhill i nästan lika god tid som de utstakade mark för den första begravningsplatsen. Denna låg på Isaac Johnsons tomt och runt omkring hans grav, som sedan blev medelpunkten för alla de samlade gravarna på King's Chapels gamla kyrkogård.
Säkert är, att femton eller tjugo år efter stadens grundläggning fängelsebyggnaden av trä redan var märkt av väder och vind och andra tecken till ålderdom, som gåvo dess bistra och mörka fasad ett ännu dystrare utseende. Rosten på ekdörrens tunga järnbeslag såg antikare ut än någonting annat i Nya världen. Liksom allt, som har med brott att skaffa, syntes den aldrig ha haft någon ungdom.
Framför denna fula byggnad, mellan den och gatans hjulspår, låg en gräsvall, överväxt med kardborre, svinmolla och liknande otrevlig växtlighet, som synbarligen fann någonting besläktat i den mark, som så tidigt hade burit civilisationens svarta blomma, fängelset. Men på ena sidan om porten och med rötterna nästan vid trös-
