denna kraftiga predikan kommit till insikt om sanningens ljus och kände sig sedan för långa tider stå i helig tacksamhetsskuld till pastor Dimmesdale.
Då han kom ned från predikstolen, möttes han av den gamle, gråskäggige kyrkvaktaren, som räckte fram en svart handske, som prästen igenkände såsom sin.
— Den hittades, sade kyrkvaktaren, i morse på schavotten, där missdådare ställs upp till offentlig skam. Satan hade lagt den där, tänker jag, som ett rått skämt med vördig pastorn. Men han var sannerligen blind och dåraktig, som han alltid är. En ren hand behöver ingen handske att dölja sig i!
— Tack, min vän, sade prästen allvarligt, ehuru förskräckt i sitt hjärta. Ty så förvirrat var hans minne, att han nästan hade förmått sig själv att betrakta den föregående nattens tilldragelser som visioner. Ja, det tycks verkligen vara min handske.
— Och eftersom Satan tog sig för att stjäla den från er, måste ni väl nu ta itu med honom utan handskar, anmärkte den gamle kyrkvaktaren med ett bittert leende. Men har vördig pastorn hört talas om tecknet, som visade sig i natt? En stor röd bokstav på himmelen, bokstaven A, som vi anser betyda Angel[1]. Ty eftersom vår gode guvernör Winthrop i natt gick att sälla sig till de saliga härskarorna, ville helt visst himmelen på något sätt utmärka denna händelse!
— Nej, svarade prästen, det har jag icke hört talas om.
- ↑ Ängel.
120