Sida:Den eldröda bokstaven 1944.djvu/167

Den här sidan har korrekturlästs

under honom, att han skall deltaga i en kapplöpning! Jag måste dö här! Jag har icke styrka och mod kvar att våga mig ut i den vida, främmande, svåra världen — ensam!

Det var en krossad andes sista vanmaktsförklaring. Han saknade viljekraft att gripa efter det bättre öde, som syntes inom räckhåll för honom.

Han upprepade ordet:

— Ensam, Hester!

— Du skall icke gå ensam! svarade hon i en djup viskning.

Så var allt sagt!


162