att ett ord av mig skall skaffa en främling ett ganska gott mottagande hos en viss potentat.
— Jag tillstår, min fru, svarade prästen med den djupa bugning, som damens rang fordrade och som hans egen goda uppfostran bjöd, jag tillstår, vid mitt samvete och min karaktär, att jag alls icke förstår meningen med edra ord. Jag gick icke till skogen för att söka en potentat, ej heller tänker jag i framtiden göra något besök där för att vinna ynnest av en sådan person. Mitt enda ärende var att hälsa på min fromme vän aposteln Eliot och glädjas med honom över de många dyrbara själar han vunnit från hedendomen.
— Ha ha ha! kacklade den gamla trollkunniga damen och nickade med sin höga huvudbonad åter mot prästen. Ja, ja, vi måste ju tala så vid dagsljus! Ni gör det så bra som vore ni gammal och van! Men vid midnatt och i skogen skall vi ha annat att säga varandra!
Hon gick vidare i sin gammaldags ståtlighet, men flera gånger vände hon sig om och log mot honom, liksom ville hon antyda ett hemligt samförstånd dem emellan.
— Har jag då sålt mig, tänkte pastorn, till den djävul, som, om människor talar sanning, den där sammetsklädda och styvstärkta gamla häxan har valt till sin herre och mästare!
Den stackars olycklige prästen! Han hade gjort ett köp, som icke var olikt detta. Frestad av en dröm om lycka hade han av fritt val överlämnat sig, såsom han aldrig förr hade gjort åt vad han visste vara en dödssynd. Och det smittande giftet hade hastigt spritt sig genom hans moraliska system. Det hade dövat alla heliga drivkrafter och väckt till liv de onda lustarnas hela brödraskap. Vrede, bitterhet, oresonlig skadelystnad, förlöjligande av allt som var gott och heligt, allt detta vaknade hos honom och på samma gång frestade och skrämde honom. Och hans möte med gamla mistress Hibbins, om det nu verkligen ägt rum, bevisade blott hans sam-
186
