ras vördnadsvärda brödraskap, att den nye överuppsyningsmannen icke var någon politiker och att han, fastän i princip en trogen demokrat, aldrig mottog eller innehade sitt ämbete på grund av några politiska tjänster. Hade det förhållit sig på annat sätt, hade en aktiv politiker blivit satt på denna inflytelserika post för att åtaga sig den lätta uppgiften att motta en gammalliberal tullförvaltare vars krämpor hindrade honom att personligen sköta sitt ämbete, då skulle knappast en man av den gamla kåren ha förblivit en republikens tjänsteman en månads tid efter det mordängeln hade kommit uppför tulltrappan. Enligt den antagna lagen i dylika fall skulle det rent av ha varit en plikt för en politiker att bringa vart och ett av dessa vita huvuden under giljotinens bila.
Det märktes tydligt nog, att de gamla gossarna voro rädda för någon sådan oartighet från min sida. Det pinade och på samma gång roade mig att se den skräck, som följde på min ankomst; att se en rynkad kind, väderbiten av ett halvt århundrades stormar, bli askgrå vid anblicken av en så harmlös individ som jag; att upptäcka, när någon av dem tilltalade mig, darrningen i en röst, som under långa tider hade varit van att ryta genom en ropare, tillräckligt hest för att skrämma själve Boreas till tystnad. De visste, alla dessa gamla män, att på grund av rådande bruk, och även vad somliga av dem angick, med hänsyn till bristande krafter att rätt sköta sin tjänst, borde de ha givit plats för yngre män, mera ortodoxa i politiken och alltigenom lämpligare än de att tjäna republiken.
Mycket till min egen skam och högst betydligt till förfång för mitt ämbetsmannasamvete fortforo de därför, så länge jag beklädde min tjänst, att gå och dra benen efter sig på lastplatserna och knega upp- och nedför tulltrapporna. De tillbragte även mycken tid med att sitta och sova i sina vanliga hörn, med stolarna bakåtlutade mot väggen, men vaknade ett par gånger på för-
242
