lighet, som icke finnes hos dem själva. Sålunda drog vår praktiske man, liksom magneten drager stålspån, med oundgänglig nödvändighet till sig de svårigheter, som var och en mötte. Med otvunget tillmötesgående och vänligt överseende med vår dumhet, som för en man med hans läggning måste ha synts nästan som ett brott, gjorde han därpå med blotta vidröringen av sitt finger det obegripliga klart som dagen.
Köpmännen värderade honom icke mindre än vi, hans invigda vänner. Hans redbarhet var fullkomlig, den var en naturlag hos honom, snarare än ett val eller en princip. Och icke heller kan det vara något annat än ett huvudvillkor för ett så anmärkningsvärt klart och skarpt förstånd som hans att vara ärlig och ordentlig i skötseln av affärer. En fläck på hans samvete i fråga om hans kall skulle oroa en sådan man på ungefär samma sätt, fastän i långt högre grad, som ett fel i ett bokslut eller en bläckplump på den ena sidan i en kontorsbok. Med ett ord, jag hade här — och det är ett sällsynt fall i mitt liv — lärt känna en person fullkomligt lämplig för den plats han beklädde.
Sådana voro några av de personer, med vilka jag nu hade kommit i beröring. Jag upptog det väl och som en gåva av försynens hand, att jag blivit kastad i en ställning så föga besläktad med mina föregående vanor, och jag föresatte mig allvarligt att draga all den nytta jag kunde därav. Efter mitt kamratskap i mödor och omöjliga planer med de drömmande bröderna på Brook Farm; efter att ha levat tre år under det subtila inflytandet av en intelligens sådan som Emersons; efter dessa vilda, fria dagar på Assabeth tillsammans med Ellery Channing, varvid vi hängåvo oss åt våra vilda spekulationer vid vår brasa av vindfällen; efter att ha talat med Thoreau om barrskogar och indianska reliker på hans eremitage i Walden; efter att ha blivit kräsen genom att sympatisera med den klassiska förfiningen hos Hillards kultur; efter
254
