mörknade bjälkarna, vänta på byggnadssnickarens och murarens arbete. I en vrå i ena ändan av rummet stod en hop på varandra uppstaplade tunnor, som innehöllo packor av ämbetsskrivelser. Hela högar av liknande strunt lågo och skräpade på golvet.
Det var sorgligt att tänka hur många dagar, veckor, månader och år av mödosamt arbete hade slösats på dessa mögliga papper, som nu endast voro en börda på jorden och hade gömts undan i denna ensliga vrå för att aldrig mera skådas av mänskliga ögon. Men vilka högar av andra manuskript, uppfyllda, icke av tråkiga ämbetsformaliteter, utan av uppfinningsrika hjärnors tankar och djupa hjärtans rika utgjutelser, ha icke likaledes övergått i glömska! Och det utan att tjäna till något ändamål på sin tid, såsom dessa högar av papper hade gjort, och det sorgligaste av allt, utan att bereda skrivarna det bekväma levebröd, som tullens tjänstemän hade vunnit genom dessa värdelösa kråkfötter.
Men kanske ändå icke alldeles värdelösa såsom ämnen för lokal historia! Här skulle utan tvivel kunna upptäckas statistiska uppgifter rörande Salems forna handel och anteckningar om dess köpmansfurstar, gamle “kung Derby”, gamle Billy Gray, gamle Simon Forrester och mången annan magnat på sin tid, vars pudrade huvud likväl knappast låg i graven, förrän hans penninghögar började smälta bort. Grundarna av större delen av de familjer, som nu utgöra Salems aristokrati, skulle här kunna spåras från deras verksamhets ringa och obemärkta början, vid en tid i allmänhet långt senare än revolutionen, och fram till en rangplats, som av deras barn betraktas såsom redan för länge sedan uppnådd.
Från tiden före revolutionen är det ont om handlingar; de tidigare tulldokumenten och arkiven hade förmodligen förts till Halifax, när alla kungliga ämbets- och tjänstemän följde den brittiska armén på dess flykt från Boston. Jag har ofta beklagat denna brist, ty om de gingo till-
258
