kvinnans namn? — vad denna kvinna förbrutit och vad som fört henne till skampålen?
— Gärna, min vän, svarade stadsbon, och jag är säker om att det måste glädja ert hjärta, efter edra vedermödor och er vistelse i vildmarken, att äntligen ha kommit till ett land, där synden utforskas och straffas inför de styrandes och folkets ögon, såsom här i vårt rättfärdiga Nya England. Den där kvinnan, skall jag säga er, min herre, var hustru till en viss lärd man, engelsman till börden, men länge bosatt i Amsterdam, till dess han för en god tid sedan fick lust att fara hit över och söka sin lycka hos oss i Massachusetts. I denna avsikt skickade han sin hustru hit i förväg, medan han själv måste stanna kvar för att ordna några viktiga angelägenheter. Och kan ni tänka er, min gode herre, under de två år eller något mindre, som kvinnan har bott i Boston, har det icke kommit några underrättelser från denne lärde herre, master Prynne; och hans unga hustru, förstår ni, som lämnades åt sin egen obetänksamhet …
— Åh … ja visst … jag förstår, sade den främmande mannen med ett bittert småleende. En så lärd man som den ni talar om, borde ha lärt sig också det ur sina böcker. Och vem, om jag törs fråga er, min herre, kan vara far till det där barnet det är tre eller fyra månader gammalt, skulle jag tro — som mistress Prynne håller i sina armar?
— Sannerligen, min vän, den saken förblir en gåta, och den Daniel, som skall finna lösningen, fattas ännu, svarade stadsbon. Mistress Hester vägrar absolut att tala om det, och överhetspersonerna har förgäves slagit sina kloka huvuden samman. Måhända står den skyldige här och betraktar det sorgliga skådespelet, okänd av människor och glömsk av att Gud ser honom.
— Den lärde mannen, anmärkte främlingen med ett nytt småleende, borde komma själv och söka utforska hemligheten.
22
