— Han har inte skickat hit mig! ropade hon bestämt. Jag har inte någon himmelsk fader!
— Tyst, Pearl, tyst! svarade modern och undertryckte ett stönande. Han har sänt oss alla till världen. Han har sänt mig också, din mor. Så mycket mera dig då! Varifrån skulle du annars komma, du underliga barn?
— Tala om det för mig, tala om det! upprepade Pearl, nu ej längre allvarsam utan skrattande och dansande över golvet. Det är du som skall tala om det för mig!
Men Hester kunde icke svara på frågan, hon irrade själv i en olycksalig labyrint av tvivel. Hon mindes, leende och rysande på en gång, vad grannarna pratade. När de förgäves sökt utforska vem Pearls far var och funno henne underlig, förklarade de, att hon var av djävulskt ursprung. Ty sådana varelser hade alltsedan de gamla katolska tiderna emellanåt blivit sedda på jorden, dit de kommit genom sina mödrars synd och för att fullborda någon ond och syndig mission. Luther var, enligt vad hans fiender munkarna påstodo, en avkomma av detta helvetessläkte, och Pearl var icke det enda barn, som av Nya Englands puritaner tilldelades ett dylikt olycksbådande ursprung.
