VII. I guvernörens hall
Hester Prynne gick en dag till guvernör Bellinghams hus med ett par handskar, som hon hade sytt fransar på och broderat på hans beställning och som skulle bäras vid någon högtidlig statsceremoni. Ty fastän den förutvarande främste styresmannen genom utgången av ett allmänt val hade fått stiga ned ett steg eller två från den högsta rangplatsen, intog han alltjämt en aktad och inflytelserik ställning bland koloniens myndigheter.
Men det var icke endast för att avlämna ett par broderade handskar som Hester Prynne denna dag beslutat sig för att uppsöka en man, som var så mäktig och verksam i koloniens angelägenheter, hon hade också ett annat och långt viktigare skäl. Det hade kommit till hennes kännedom, att några bland de ledande personerna i staden, som hyllade de strängaste principerna i religion och värdslig styrelse, umgingos med planer att taga hennes barn ifrån henne. Om man antog att Pearl såsom redan har framhållits var av djävulskt ursprung, resonerade dessa goda människor icke allt för oförnuftigt när de sade, att ett verkligt kristligt deltagande för moderns själ fordrade, att man undanröjde denna stötesten på hennes stig. Om å andra sidan barnet verkligen skulle kunna tillväxa i religion och moral och ägde möjligheter att få evig frälsning, då skulle det säkerligen så mycket bättre komma i åtnjutande av dessa förmåner, om det finge en klokare och bättre ledning än Hester Prynnes.
Bland dem som ivrade för planen, påstods guvernör Bellingham vara en av de verksammaste. Det kan synas egendomligt och rent av ganska löjligt, att en angelägenhet av detta slag, som nu för tiden icke skulle komma
60
