nos dock några rosenbuskar och ett antal äppelträd, förmodligen avkomlingar av dem, som hade planterats av pastor Blackstone, den förste nybyggaren på halvön, denne halvt mytologiska person, som rider genom våra tidiga annaler sittande på ryggen av en tjur.
Då Pearl fick se rosenbuskarna, började hon gråta och ville icke låta lugna sig.
— Tyst, barn lilla, tyst! sade modern allvarligt. Gråt inte, Pearl! Jag hör röster i trädgården. Guvernören kommer och några andra herrar följer honom.
På trädgårdsgången syntes verkligen några personer, som närmade sig huset. Utan att det minsta bry sig om moderns försök att tysta henne gav Pearl till ett gällt skrik, men tystnade sedan plötsligt, icke därför att hon ville lyda, utan därför att hennes lätt väckta nyfikenhet eggades vid anblicken av dessa nya personer.
