Men hon visste, att det bodde kärlek i barnets hjärta, fastän den för det mesta uppenbarade sig som lidelse och knappast två gånger under hela hennes liv hade veknat till sådan ömhet, som den hon nu visade. Prästen såg sig om, lade sin hand på barnets huvud, tvekade ett ögonblick och kysste därpå dess panna. Lilla Pearls ovana känslofulla stämning varade icke länge. Hon skrattade och dansade ned genom hallen så lustigt, att gamle pastor Wilson frågade, om ens hennes tåspetsar vidrörde golvet.
— Detta lilla pyre tror jag sannerligen har trolldom i sig, sade han till Dimmesdale. Hon behöver icke någon kvastkäpp att flyga på!
— Ett egendomligt barn! anmärkte gamle Roger Chillingworth. Det är lätt att urskilja arvet från modern hos henne. Tror I, gode herrar, att det skulle stå i en filosofs förmåga att analysera det där barnets natur och med ledning därav våga en gissning om fadern?
— Det vore syndigt att i en sådan fråga följa den profana filosofiens ledtråd, sade pastor Wilson. Bättre är att fasta och bedja, och allra bäst måhända att lämna hemligheten sådan som vi funnit den, såvida icke Försynen med egen hand uppenbarar den. Därigenom blir det varje god kristen mans plikt att visa det stackars övergivna barnet en faders ömhet.
Då saken hade avgjorts på ett så tillfredsställande sätt, lämnade Hester Prynne och Pearl huset. Det sägs, att när de gingo utför trappan, slogs ett fönster upp och ett huvud visade sig i den soliga dagens ljus. Det var mistress Hibbins, guvernör Bellinghams ondsinta syster, som några år därefter anklagades och straffades för häxeri.
— Vänta, vänta! sade hon, och hennes olycksbådande fysionomi tycktes kasta en mörk skugga över det nyuppförda glada och trevliga huset. Vill du komma med oss i natt? Det blir ett muntert sällskap i skogen, och jag har halvt lovat den Svarte Mannen, att vackra Hester Prynne skulle komma med.
76
