IX. Läkaren
Under namnet Roger Chillingworth gömde sig, som läsaren torde erinra sig, ett annat namn, som dess forna innehavare hade beslutat aldrig mera skulle uttalas. Det har redan berättats hur bland hopen, som bevittnade Hester Prynnes offentliga skymf, stod en äldre, av sitt kringflackande liv illa medfaren man, som nyss kommit från den av faror uppfyllda vildmarken och fick se den kvinna, hos vilken han hade hoppats finna ett hems värme och glädje förkroppsligade, nu i stället stå som en syndens förebild inför allt folket och med sitt goda namn som hustru och maka trampat i smutsen. Hennes skam var det allmänna samtalsämnet på torget omkring henne. Om ryktet om det som hänt någonsin skulle nå hennes anhöriga, vänner och kamrater från tiden för hennes fläckfria liv, återstod för dem intet annat än vanärans smitta, som säkert skulle drabba dem i den mån de stått i förbindelse med henne.
Varför skulle då — eftersom det stod honom fritt att välja — den man, vars förbindelse med henne väl hade varit den innerligaste och heligaste av alla, träda fram och göra anspråk på en så föga önskvärd arvedel? Han beslöt att icke schavottera bredvid henne i skammen. Okänd av alla utom Hester Prynne och i besittning av nyckeln till hennes tystnad, bestämde han sig för att stryka sitt namn från mänsklighetens lista och att, vad gamla band och intressen beträffade, försvinna ur livet lika fullkomligt som om han verkligen låg på havets botten, dit ryktet för länge sedan hade förvisat honom. Då han väl hade förverkligat dessa planer, skulle genast uppstå nya intressen och ett nytt mål för honom, dystert
78
