visserligen, för att icke säga rent av brottsligt, men mäktigt nog att taga alla hans förmögenheter i anspråk.
Fullföljande detta sitt beslut slog han sig ned i den puritanska staden såsom Roger Chillingworth, utan några andra rekommendationer än den lärdom och den intelligens, varav han hade fått mera på sin lott än de flesta. Då hans forna studier hade gjort honom väl förtrogen med tidens medicinska vetenskap, var det som läkare han började göra sig känd, och i denna egenskap blev han hjärtligt välkomnad. Skickliga läkare och kirurger voro sällsynta i kolonien. De tycktes icke äga det religiösa nit, som drev andra emigranter över Atlanten. Dessa mäns högre och finare förmögenheter materialiserades kanske vid deras forskningar i den mänskliga organismen. De förlorade kanske den verkliga blicken för livet under sina studier och undersökningar av de invecklade förhållandena i den underbara mekanism, som syntes i sig själv innebära tillräcklig konst för att omfatta hela livet.
Huru därmed än må förhålla sig, så hade den goda staden Bostons hälsotillstånd dittills, så långt läkekonsten hade något att skaffa med det, varit anförtrott åt en åldrig diakon och apotekare, vilkens fromhet och gudaktiga leverne voro starkare intyg till hans förmån än vilket som helst diplom som han hade kunnat uppvisa. Den ende kirurgen var en man, som förenade en tillfällig utövning av denna ädla vetenskap med en daglig och regelbunden sysselsättning med rakkniven. För en sådan läkarkår blev Roger Chillingworth en lysande tillökning. Han visade sig snart vara väl förtrogen med den gamla läkekonstens tunga och imponerande maskineri, där varje botemedel innehöll en mångfald av långsökta och heterogena ingredienser, så omsorgsfullt hopblandade och sammansatta som om det avsedda resultatet hade varit själva livselixiret. Under sin fångenskap hos indianerna hade han dessutom inhämtat mycken kunskap om i landet