KAP. XIV.
»Då fick jag i alla fall se honom», sade Filip när han hämtat sig efter att ha legat på soffan några minuter.
Monica böjde sig ned över honom.
»Äntligen har jag fått se min far», fortsatte han. »Jag vet nu att allt är sant, och att jag har rätt uppfattat min bestämmelse. Nu tvivlar du icke mera, Monica?»
»Nej, jag tvivlar inte mera», sade Monica bedrövad. »Men var modig, Filip!»
»För egen del saknar jag inte mod», svarade han. »Det är för din skull jag är bekymrad och bävar. Du vet, att när han visar sig, så bådar det olycka, och något kommer säkert att hända.»
»Låt det bara komma», sade Monica lugnt. »Jag har länge varit förberedd, och du har lidit skeppsbrott två gånger eller fler och alltid kommit undan med livet.»
»Ja, men det är mycket lidande i förening med ett skeppsbrott.»
»Den som har mod, lider minst», sade Monica.
»Att du är med mig i farans stund kommer att göra mig svag och modlös.»
»Nej, tvärtom», sade Monica. »Det kommer att göra dig stark.»
»Du kan lita på, att det inte kommer att dröja länge, förrän olyckan är över oss.»
När Filip kom upp på däck, fann han manskapet i stor
