»Jag vet inte, men sannolikt har hon räddats i land här i närheten.»
»Aha», utbrast kommendanten och såg fundersam ut.
Filip såg otåligt på Krantz, som om han ville ha hans medgivande att tala rent ut.
»Vet ni om kaptenen är levande eller om han omkom?» fortsatte kommendanten.
»Han omkom med all sannolikhet», svarade Krantz.
»Antag nu att jag skulle vilja återge er friheten. Skulle ni då vilja underteckna ett papper att han är död?»
Filip stirrade först på kommendanten och sedan på Krantz.
»Jag kan inte finna, att det skulle vara något farligt att göra det, såvida inte papperet kommer till Holland och vi kunde få obehag av det», sade Krantz långdraget.
»Får jag fråga varför kommendanten önskar ett sådant intyg?» frågade Filip.
»Nej», röt han till svar. »Jag ger ingen annan förklaring än att jag vill ha papperet. Det är anledning nog. Välj! Fängelse eller frihet och hemresa med första fartyg som anlöper platsen.»
»Jag är ganska säker på att han är död», sade Krantz och vägde på orden. »Men om herr kommendanten ville ge oss tillfälle att tänka på saken tills i morgon.»
»Nå gör det då.»
Han gav dem en avfärdande rörelse med handen.
»Vi skola väl inte gå tillbaka till arresten, herr kommendant>», sade Krantz. »Om ni vill att vi skola göra er en tjänst, skall ni väl inte kasta oss ned i den fängelsehålan.»
»Nå, så behåll friheten tills i morgon, men försök inte lämna fästningsområdet», sade kommendanten. »I morgon skall ert öde avgöras.»
120
