KAP. XIX.
När Krantz kom tillbaka till Filip efter sitt besök hos kommendanten berättade han den historia han dukat upp om skatten till kyrkan och vad han sagt om det hemliga gömstället, som endast Filip kände till.
»Han var tydligen idel öra, och mycket intresserad av pengarna, det förstod jag», sade Krantz.
»Men villkoret för att jag skall visa honom skatten är, att vi båda skola vara fria och få resa till Goa.»
»Såvida han inte vill behålla mig här som gisslan», sade Krantz.
»Det kommer jag aldrig att gå in på», försäkrade Filip.
Någon knackade sakta på dörren, och Pedro kom in.
Han såg sig först försiktigt omkring, och började därpå viskande tala:
»Jag har hört allt, och ni måste ordna så att jag får följa med och hämta skatten, eljest äro edra liv inte mycket värda. Nu måste jag gå.»
Pedro skyndade åter ut.
»Vi måste tydligen vara sluga och kloka», sade Krantz.
Följande morgon blevo Filip och Krantz inbjudna till frukost hos kommendanten. Han mottog dem bugande och leende och särskilt överöste han Filip med vänlighet. När de ätit meddelade han sina planer.
»Jag har genomtänkt vad er vän berättat för mig», sade han till Filip, och jag ber först och främst om ursäkt för min häftighet i går. Jag har nu som god katolik bestämt
