mig för att låta hämta skatten till kyrkan. Ni skall nu taga soldater med er och hämta penningarna och genast föra dem till mig. Sedan skall jag föra över guldet till kyrkan i Goa med första lägenhet. Det kommer att bli ett hedrande mottagande i Goa, då jag talar om för kyrkans myndigheter, att det är ni som skaffat tillrätta denna skatt.»
»Det skall bli min glädje i livet att ha återfört denna summa till kyrkan», sade Filip. »Men när ni säger, att ni ställer soldater till mitt förfogande måste jag fråga, om jag kan lita på dem. Vi äro ju endast två mot så många. Komma de att lyda oss?»
»Med säkerhet. De äro väldisciplinerade. Er vän behöver inte ens följa med. Jag vill gärna behålla honom i sällskap, medan ni är borta.»
»Nej, det går jag inte in på. Vi måste vara tillsammans, eljest går jag inte ett steg efter skatten, om det så skulle kosta mitt liv.»
»Men det är inte den ringaste risk», försäkrade kommendanten och gick fram och tillbaka över golvet.
Just när kommendanten andra gången vände ryggen mot dörren, tittade Pedro in och gav ett tecken med fingret.
»Tag honom med», viskade han och pekade på den lille krigsmannen.
Filip nickade åt Pedro, att han uppfattat.
»För övrigt måste jag säga», sade Filip, »att jag också fordrar, att ni, herr kommendant, följer med själv. Vem garanterar er eljest, att vi någonsin återvända hit med skatten?»
»Men soldaterna?»
»De längta alla hem till Portugal, och guld är alltid vältaligt.»
»Ni har rätt. Jag följer med», sade den lille kommendanten som om han genomskådat en komplott.
»Och när segla vi?» frågade Krantz.
»Ja, varför inte redan i morgon», sade kommendanten.
138
