mitt löfte är heligt och du får inte försöka förmå mig att bryta det.»
»Berätta hemligheten för mig, Filip min.»
Filip berättade allt vad han upplevt från moderns dödsdag, och Monica hörde tyst på utan att ändra en min.
»Det är allt», sade han och upprepade sitt löfte.
»Det är en sällsam historia, Filip», började hon.
Han väntade.
»Du skall inte ha så låga tankar om mig, att du tror, att jag skulle avråda dig från att hålla ditt löfte, om det också vore förenat med livsfara. Nej, du skall uppsöka din fader och hjälpa honom ur hans förbannelse. Men dessförinnan blir jag din.»
Hon sträckte armarna mot honom och tryckte honom i sin famn.
Samma kväll bad Filip doktorn om Monicas hand, och han gav sitt samtycke sedan Filip öppnat sin järnkista och visat arvet efter fadern.
Följande dag kom pater Seysen och efter ytterligare en kort tid voro de gifta.
Sent på hösten väcktes Filip ur sin kärleksdröm av ett bud från kaptenen på Tre Skilling, med vilken han skulle segla till Ostindien. Underligt nog hade Filip sedan bröllopet inte tänkt på sitt öde, men nu kom det i ett slag över honom, att han enligt sitt löfte var dömd att avstå från allt, kanske livet. Några gånger hade Poots frågat när Filip tänkte fara, men Monica, som inte tålde ett moln på sin älskades panna, hade avbrutit fadern och talat om något annat.
En morgon i oktober knackade det på ytterdörren, och Monica öppnade.
»Jag skulle vilja tala med Filip van der Deeken», sade en liten, underlig man i nästan viskande ton.
Filip blev mycket förvånad över att se främlingen gå in och slå sig ned i soffan som om han varit hemmastadd.
