144
XIX.
I SPÄNNING.
Under det minnesvärda samtalet med Robespierre, dagen innan Chauvelin avreste till England, hade denne begärt absolut makt för att kunna genomdriva de planer på »Den Röda Nejlikans» infångande han hade i sinnet. Nu, då han var tillbaka i Frankrike, hade han ingen anledning att beklaga sig över att revolutionsregeringen skulle vägrat honom den makt han begärt.
Fullkomlig lydnad hade följt på alla hans befallningar.
Så snart Chauvelin fått höra, att en kvinna blivit arresterad, då hon framlämnat ett pass, utskrivet för Céline Dumont, förstod han genast, att Marguerite Blakeney med karakteristisk impulsivitet gått i den fälla, som han med aktrisen Candeilles bistånd lagt ut för henne.
Han var ej det minsta förvånad däröver. Så väl kände han den mänskliga naturen och ej minst den kvinnliga, att han ej ett ögonblick tvivlat på, att Marguerite utan att beräkna faror och mödor skulle komma att följa sin make.
Herregud, vilken ironi! Hade hon inte en gång i tiden kallats den intelligentaste kvinnan i Europa? Chauvelin hade själv hyllat henne med detta namn i gångna tider, innan han och hon blevo dödsfiender och han hörde till de många uppvaktande kavaljererna i den lysande Marguerite S:t Justs omgivning. Och i kväll, då en sergeant ur stadsvakten meddelade honom hennes tillfångatagande, log han bistert för sig själv; »den intelligentaste kvinnan i Europa» hade undgått att märka den fälla, som så frestande lagts ut för henne.
