148
hatade mannen, hade lidit personlig förödmjukelse genom honom. Han ville se honom som föremål för förakt snarare än för medlidande.
För att få njuta denna sällhet var han nu rädd om sitt liv. Under de två dagar, som förflöto mellan Marguerites fängslande och Collot d’Herbois ankomst till Boulogne, lämnade Chauvelin ej sin bostad i rådhuset, och han gav order om att en särskild vakt, bestående av erfarna, pålitliga soldater, skulle ställas till hans förfogande för att följa honom, var han gick och stod.
Den tjuguandra på kvällen, sedan medborgare Collot d’Herbois anlänt till Boulogne, gav han befallning om, att kvinnan i cellen n:o 6 skulle föras in till honom i ett rum på nedre botten i Gayoles fästningsbyggnad.
XX.
ICKE DÖDEN.
Två dagar av ångestfull väntan och ovisshet, av växlande hopp och förtvivlan hade tärt grymt på Marguerite Blakeney.
Hennes mod var dock ännu obesegrat, hennes vilja stark och hennes tro fast. Men hon hade ej fått den minsta lilla glimt av ett meddelande utifrån. Hon var fullkomligt avstängd från den yttre världen och måste bygga upp planer och gissa och undra, hoppas och misströsta alldeles ensam.
Abbé Foucquet försökte nog på sitt milda sätt att vara henne till tröst, och hon å sin sida gjorde sitt bästa för att ej göra hans liv ännu hårdare och tyngre, än det redan var.
Två gånger under dessa fyrtioåtta timmar fick han budskap från François och Félicité — ett par små brev, skrivna av gossen, och ett par småsaker, sända av den
