182
Sir Percy höll huvudet tillbakalutat och de bleka månstrålarna föllo på hans profils regelbundna kontur, på den låga, breda pannan och de sänkta ögonlocken, under vilka den oförvägne konspiratören nu med slö likgiltighet betraktade den man, som hade i sitt våld icke blott hans eget liv utan även den kvinnas, som var honom så gränslöst kär.
— Jag är rädd för — fortfor Chauvelin kallt — att ni lever under det intrycket att lås och bommar skola ge vika för er vanliga stora tur nu, då ett så dyrbart liv som lady Blakeneys står på spel.
— Jag har en stark tro på intryck, monsieur Chauvelin.
— Jag sade henne nyss att om hon lämnade Boulogne, innan »Den Röda Nejlikan» har fallit i våra händer, skulle vi skjuta ned en medlem av varje familj] i staden — familjeförsörjaren.
— En angenäm plan, monsieur … som gör oändlig heder åt er uppfinningsförmåga.
— Därför ha vi lady Blakeney tämligen säkert i vår hand, fortsatte Chauvelin utan att längre fästa sig vid sin motståndares hånfulla anmärkningar. Vad »Den Röda Nejlikan» beträffar …
— … behöver ni bara ringa eller ropa, så kommer också han att befinna sig inom lås och bom om två minuter, inte sant? Passons, monsieur … ni dör av längtan att säga något mer … Jag ber er att fortsätta … er tilldragande uppsyn börjar bli riktigt intressant i sitt allvar.
— Vad jag önskar säga er, sir Percy, är ett förslag till en villkorlig uppgörelse, ett friköpande.
— Verkligen? Åh, monsieur, ni är som alltid full av överraskningar … som en vacker kvinna … Nå, säg mig, vilka skulle villkoren i den där affären vara?
— Er del av uppgörelsen, sir Percy, eller min? Vilken önskar ni höra först?
— Er, monsieur … er, jag ber … Sade jag inte att ni är lik en vacker kvinna? Place aux dames, sir — alltid!
