höra och till en viss grad förstå vad som sades, men i själva verket var hon en automat eller en sömngångerska, som rörde sig och talade mekaniskt och utan att verkligen förstå.
Om hon i den stunden fattat allt, vad som nu förestod henne, hade hon måhända blivit vansinnig av fasa.
— Lady Blakeney, började Chauvelin, sedan han hastigt befallt soldaterna att lämna rummet, då ni och jag för en liten stund sedan skildes åt, hade jag ej en aning om att jag så snart skulle få nöjet av ett personligt samtal med sir Percy. Men tro mig, ännu har ni intet skäl till sorg eller fruktan. Om tjugufyra timmar kan ni vara ombord på »Drömmen» och på väg till England. Måhända blir ni eskorterad av sir Percy själv — han önskar icke, att ni skall resa till Paris, och jag tror mig tryggt kunna säga, att han allaredan i sitt hjärta har antagit vissa små villkor, som jag har varit nödgad att förelägga honom, innan jag undertecknar ordern om ert fullständiga frigivande.
— Villkor? upprepade hon slött i osäker ton, i det hon helt förvirrad blickade från den ene till den andre.
— Du är trött, min vän, sade sir Percy lugnt, vill du inte sitta ned?
Han sköt artigt fram en stol åt henne. Hon försökte då att läsa uttrycket i hans ansikte, men hon kunde ej uppfånga en enda glimt under hans tunga ögonlock, som han envist höll sänkta över ögonen.
— Åh, hela saken belöper sig endast till ett litet utbyte av underskrifter, fortfor Chauvelin till svar på hennes spörjande blick, och därvid lekte hans händer med papperen, som voro strödda över bordet. Här har jag i min hand en order, vari sir Percy Blakeney och hans hustru, född Marguerite S:t Just, tillåtas att oantastade lämna Boulognes stad.
Därvid räckte han fram ett papper mot Marguerite, så att hon kunde se, att det var ett dokument med franska republikens valspråk och sigill samt med hennes eget och Percys hela namn utskrivna.
