196
vis har undfått den förmånen att vara den stad, i vilken det har lyckats oss att draga »Den Röda Nejlikan» inför hans rättvisa dom, så skola nationalfesterna börja inom denna stads murar, med demoiselle Candeille såsom dess trefalt ärade gudinna.
— Och här i Boulogne komma ni då att roa er muntert, det vill jag svära på.
— Ja, mycket muntert, sir, sade Chauvelin med en ofrivillig fnysning, i det han lade ett av sina långa, klolika fingrar på det viktiga papperet framför sig, mäkta glatt, ty här i Boulogne skola vi få bevittna det, som kommer att fylla varje fransk patriots hjärta med fröjd. Ty, ser ni, ej är det »Den Röda Nejlikans» död vi eftertrakta, icke att Englands frejdade hjälte skulle bli en ärekrönt, ädel martyr, nej, hans förödmjukelse och hans nederlag är det vi önska, hån och begabberi, vanära och skam är det. Ni frågade mig för en stund sedan helt övermodigt, hur jag tänkte åstadkomma detta. — Nå, nu vet ni det — genom att tvinga er, ja, just tvinga er till att skriva och underteckna detta brev och taga emot pengar av mig, pengar, som för alltid skola brännmärka er med en outplånlig skams smutsfläckar och dy —
— För tusan, sir, utbrast sir Percy i beundrande ton, vilket underbart välde ni har över vårt språk. Jag önskar att jag kunde tala det franska språket hälften så väl.
Mekaniskt hade Marguerite rest sig upp från sin plats. Hon kunde omöjligt sitta stilla längre. Hon tyckte att hon ville gallskrika av fasa över detta ohyggliga påhitt, som säkert måste ha upprunnit i djävulska varelsers hjärnor.
Hon kunde icke förstå Percys hållning. Detta var ett av de förfärliga ögonblick, som hon nödgats uppleva ett par gånger förr, då hennes makes hela personlighet tycktes bli skugglik för henne, tycktes så att säga glida undan hennes förståelse och lämna henne obeskrivligt ensam och olycklig — förtroendefull men skräckslagen.
