värt — högeligen förundransvärt. — Har du väl hört något sådant, min vän? — För fan, det är det bästa skämt jag har hört på hela detta år! — Monsieur här tror — — Monsieur här tror — tror att det var det där fördömda brevet, som avgick till Paris, och att en engelsk gentleman har legat och brottats på golvet och låtit det brevet ryckas ifrån honom — —
— Sir Percy! flämtade Chauvelin, i det en fasansfull tanke liksom en blixt genomflög hans feberglödande huvud.
— Anfäkta! Ni är rent förbluffande, sir! sade sir Percy, i det han drog fram ett hårt hopskrynklat papper ur den vida fickan på sin eleganta kragkappa samt höll det tätt framför den av förfäran slagne Chauvelins ögon. Detta är det brev, som jag skrev vid bordet där för att vinna tid och för att gäckas med er — — Men vid Gud, ni är en långt större tok, än jag har tagit er för, om ni har trott, att det skulle användas till något annat ändamål än att slå er i ansiktet med!
Och med en snabb rörelse slog han Chauvelin mitt i ansiktet med papperet.
— Ni skulle väl gärna vilja veta, monsieur Chaubertin, tillfogade han i förbindlig ton, vad det var för ett brev, som eder vän medborgare Collot nu i flygande hast bringar till Paris för er räkning? — Ja, det brevet är inte långt, och på vers är det skrivet — — Jag skrev det själv däruppe i mitt rum i dag, medan ni trodde mig drucken av brännvin och mer än halvsovande. Men det är lätt nog att hälla brännvin ut genom fönstret — — Trodde ni kanske, att jag drack det alltsammans? Åhnej, ni minnes väl, att jag sade er, att jag inte var så drucken som ni trodde? — — Och det där brevet, det är skrivet på engelsk vers, monsieur, och det lyder så här:
De söka i vinklar, de söka i vrår,
fransoserna snoka, men finna ej spår.
Var finns han? I himlen, i helvetet? Säg
oss den satans gäckande nejlikans väg!
