få denna ädla dryck. Inom en halvtimme är hans kunglig höghet här. Jag kan försäkra er, mademoiselle Juliette, att jag alltifrån den stunden måste utstå de fördömdas kval, ty arvingen till Storbritanniens tron hittar alltid på att vara törstig, just då jag har druckit nog, vilket är Tantali kval tusendubblade, eller också är han otörstig, just då min förtorkade gom som bäst är i behov av vederkvickelse. Och i båda fallen är jag den mest beklagansvärda människa i världen.
— I båda fallen hittar ni då på att prata en massa tokerier, inföll Marguerite muntert.
— Nåja, vad annat kan väl mylady begära av mig en sådan här dåsig, varm eftermiddag?
— Kom och titta på stånden med mig! sade hon. Jag dör av längtan att få se den feta damen och den magre mannen, barnet med grisansikte, dvärgarna och jättarna. Monsieur Déroulède, tillade hon, vänd till den unge fransmannen, som stod bredvid henne, ledsaga mademoiselle Juliette till klavecin-spelarna! Jag slår vad om att hon har tröttnat på mitt sällskap.
Den lilla festklädda gruppen började nu skingra sig. Juliette och Paul Déroulède behövde ingen övertalning för att vandra iväg tillsammans arm i arm, och sir Andrew Ffoulkes var alltjämt sysselsatt med att uppvakta sin unga hustru.
Marguerite fångade sin mans blick. Ingen fanns inom hörhåll.
— Percy, sade hon.
— Ja, min vän.
— När kom du tillbaka?
— Tidigt i morse.
— For du över från Calais?
— Från Boulogne.
— Varför underrättade du mig inte förr?
— Jag kunde inte, min vän. Jag kom hem till min bostad i staden i ett avskyvärt tillstånd. Jag kunde inte visa mig för dig, förrän jag hade tvättat av mig litet av den franska smutsen. Strax därpå blev jag beordrad att infinna mig hos hans kunglig höghet.
