165
andre körkevärden på å avsa se, och så valde de patron själv i stället, så nu får han sitta i bänk bredve me, va deras mening.
— Jag tycker du är mycke värdig att bli kyrkevärd, sade Georg och klappade honom på axeln. Det är bara att du har lite svårt att komma ifrån alla söndagar. Men vi får väl ta en annan piga hit i huset.
— Herr doktorn ska varken gäckas med me eller med de helige tingen, bestraffade honom Niklas allvarsamt. Kyrkevärdasysslan, det är den främsta hedersplatsen i socknen och den ska tilldelas en ansedd och präktig hemmansägare, inte en tynt som mig, som gör kvinnfolkasysslor.
Nu kom Helena upp, spiselröd och varm och andfådd.
— Vad står på här? sade hon otåligt, vad går åt Niklas? Han åtminstone borde väl kunna komma ner och hjälpa mig. Men vad är det? Gråter han? Kära söta, vad har det hänt? Hon fick veta det i korta drag av Georg, och det gjorde ett starkt intryck på henne.
— Det är ingenting att skratta åt, Georg, sade hon. Det är allvarsamt, när en präst inte har mer auktoritet, än att de törs gäckas med honom. Men det ville Georg inte höra talas om. Skulle far inte kunna klara den saken! Bah!
— Jag är säker på, sade han, att nu är det smädarna, som skäms i socknen, och inte han. Innan kvällen är gången har vi Göran Gyllensting här för att be om ursäkt.
