Den här sidan har korrekturlästs

167

Vad skulle han säga till Gud om detta och Gud till honom? Behandlade de det båda som en skola för själen? Fanns där intet, intet av varningssignal däri?

Rörande, ja gripande nästan var att se Georg tillsammans med sin far denna dag. Det kom fram så mycken kärlek och vacker ömhet hos pojken, han tycktes förgäta sig själv i sina bemö­danden att muntra upp sin far, han var så stilig och partisk och orimlig, att jag försäkrar, om jag haft en son, skulle jag gärna lidit denna lilla förödmjukelse sjufalt för att bli delaktig av allt detta.

Det föreföll mig icke som Elias fullt uppskattat vad han sålunda fick. Ansåg han då detta som hänt så allvarsamt, att bevisen på en sons kärlek inte kunde trösta honom?

— — —

Denna eftermiddag sade plötsligt mitt hjärta upp sig igen. Det hade så länge förhållit sig lugnt och beskedligt, att jag nästan glömt bort, att vi voro två om livet. Icke ett ögonblick hade jag heller känt mig träffad, då Georg talade om denna klyvningsprocess som skulle äga rum i släkten.

Jag vet inte vad som var orsaken nu, om den förflutna veckan, den förflutna natten eller väntan på att Georg skulle gå till herrgården och ställa till en scen med patronen.

I alla fall, när Georg vid 5-tiden klädde på