169
medlidsamt betraktade Hamnells porträtt på väggen, att hjälpa mig med en sak. Se det är så, att här har jag en sparbanksbok med 1,600 kronor. När jag kunnat gömma lite, har jag satt in det, men det har visst aldrig varit Guds vilja, att det skulle bli mer än 1,600, för så fort det har gått över den summan, så har jag fått lov å ta ut, än för ett än för ett annat. Det syns nog i boken för resten.
— Ja, men vad var det jag skulle hjälpa fru Hamnell med?
— Jo, jag vill att Georg ska ha boken med varm hand. Jag har alltid tänkt han skulle ärva mig, men det kunde ju vara gott för honom att ha slantarna nu medsamma, när han inte är så stark och inte behöva vänta ut me. Jag är mycke friskare än han.
Förträffligt, tänkte jag, denna gången ska du inte få tillfälle att ångra din godhet. Vi ska dra nytta av din elakhet i förmiddags. Och jag skyndade att skriva in en överlåtelse på Georg, som hon innan jag lämnat rummet, efter en del undanflykter undertecknade med sitt namn :
Sara Hamnell, född Simelius.
