Den här sidan har korrekturlästs

186

Då jag sagt godnatt och kysste henne, sade hon dock: — Blir du länge borta?

— Varför frågar du det?

Hon sköt mig ifrån sig med en liten obön­hörlig rörelse hon hade ibland. Jag hade sårat henne. — Jag tänkte på din nattsömn, sade hon.

— Jaså. Ja, inte kommer jag förrän tre. Men då måste jag komma för att göra upp eld i spisen och laga mat.

— Är du alldeles tokig? Klockan tre. Hör det till er religion?

— Ja, det gör det. Och den får du lov att respektera, sade jag, nästan förolämpad å famil­jens religions vägnar.

Det var en natt utan stjärnor, så mörk, att jag måste treva mig fram över gården. När jag kom in i bodens svarta mörker, glimmade något emot mig, som jag först trodde vara en enögd katts öga, men det var Georg, som stod här i kylan och rökte en cigarrett. Han gick bort och kastade ut den i snön och följde mig så in till Niklas trånga kammare. En liten lampa kastade ett svagt ljus över de nakna, grova timmerstoc­karna, brädfodring och tapeter funnos ej. Men Georg hade hängt upp en fårskinnsfäll över sän­gen att ta emot draget. Niklas låg väl påhöljd i sin utdragssoffa, jag såg på hans nervösa oro att han var plågad. Georgs ordinationer gåvo vid handen att där var fara å färde. Jag kände mig helt beklämd,