189
så långt som till en bön på hennes läppar, så har hon fått blankt avslag av Gud och människor. Med allt sitt begär att gå upp i en annan och mottaga en annan, har hon, just hon av alla, blivit ställd att svälta bredvid en sval, sluten och likgiltig man. Tyvärr samtidigt en så oklanderlig man, att han fullkomligt saknar passande angreppspunkter för en hustru, som vill vara fin och anständig och blygsam som en prästfru bör vara. Och denna hans felfrihet måste icke ha varit hans minsta fel i en hustrus ögon, som nu en gång var ett barn av denna jord och född att gå jordens ärenden.
Finns det någon, som icke tror om sig själv, att den är värd att älska? Vi tro det alla, och kanske ha vi till slut alla rätt däri. Jag hade hört Helena fråga Elias och fråga utan att få svar: varför, varför höll du icke av mig? Det, som för henne var en obegriplighet, tedde sig för vilken som helst annan helt naturligt. Avståndet mellan henne och Elias, som redan då han gifte sig med henne, hade förflyttat sin tyngdpunkt i en annan värld, måste hela tiden ha varit omätligt. Elias har snart känt det men inte förstått, att det kommer sig av att hon är en hedning till sitt innersta väsen, som aldrig kan trivas i hans kristna atmosfär. Denna förklaring skulle djupt såra henne, om man gav henne den, ty opponerar hon sig kanske mot den kristna moralens bud? Nej. De ha ingen inre
