Den här sidan har korrekturlästs

202

— Elias gör det aldrig, sade jag. Den enda som kunde göra det vore Helena själv.

— Ja, få se, sade Georg, kanske hon blir så illa tvungen. Det kommer inte att dröja länge, förrän vi råka i samma elände, som innan Niklas kom i huset. Ska vi nu ha ett fruntimmer till jungfru igen, så börjar dessa fasans uppträden med tårar och sårad oskuld och förtal och för­följelse.

— Man kan ju få en lika snäll människa som han, sade jag.

— Ja, möjligtvis en snäll, sade Georg. Men dess snällare människan är, dess värre kommer hon att lida och gräma sig till döds. Niklas i all sin ödmjukhet såg ju ner på alla kvinnor, så därför lät han henne hållas och banna, det gjorde honom ingenting.

— Vi får väl ta en ny karl då. Alltid går det väl att uppdriva en som ser ner på fruntimmer, sade jag. Men vad det angår, att det inte skulle gjort honom någonting, så tar du kapitalt fel. Niklas och jag överlade mer än en gång, om vi skulle gå i brunnen, och han sade, att vore det inte för din skull, så skulle han gjort det för länge sen. Egentligen undergick han rena misshandeln, fast han aldrig låtsade om det för någon mer än för mig, som var i samma fördömelse.

Vi talade ännu en stund om Niklas och om vilken gentleman han var, och var och en drog