211
Jag ville inte besvara denna fråga. Om hon talat med honom, och jag kände plötsligt att jag aldrig riktigt skulle kunna komma över om hon gjort det, så ville jag inte ha denna historia gemensam med honom.
— Ett och annat har jag förstått, sade jag avvisande.
— Jaså, men har hon ingenting nämnt för dig, till exempel om en misshandel? Hon bad mig skriva och fråga professorn, om hennes sjukdom kunde ha uppstått av misshandel. Vad menar hon med det? Jag tycker det är så olustigt att tänka, att hon blivit misshandlad till döds just.
— Nå, vad svarade specialisten?
— Ja, frågan var ju svävande, så blev svaret därefter. Han sade att en svår nervshock mycket väl kunde ha givit första anledningen till de sjukliga förändringarna. Men menade hon nu det? Jag kan inte låta bli att grubbla över det.
— Ja, men bry dig inte om det, Georg, sade jag. Så många blir misshandlade till döds, som ingen vet. Ingenting kan ju ändras mer i det. Men hjälp henne i stället, för det kan du. Hjälp henne så att hennes misshandlade kropp — och själ — tillade jag hastigt rädd att ha förrått något, slipper lida mer än alldeles nödvändigt. Om du kan. Specialisten tycker jag visst ska komma, när han erbjöd sig, sade jag och såg på Georg. Varför vill du inte det?
— Naturligtvis vill jag, om det verkligen kan
