257
mer till mig. Om de visste att jag brukade säga: stanna om ni har lust och gå om ni har lust, då lönade det sig inte att gå vägen för sådant råd. Ja, och nu kanske vi lite var har annat att göra.
— Det är strax middag, sade jag och tänkte på Helena, som under allt detta stått vid spisen och skött sitt.
— Ja, sade Georg, om nu slutet på alltihop blir att Rakel ger sig av, så måste Eva förflyttas, sjuk som hon är, och jag reser så fort jag kan, och häxan blir kvar. Och kanske det är att lyda fjärde budet, men rätt är det ändå inte.
Han hade sagt häxa utan att tänka därpå, inte heller jag fäste mig därvid, förrän Elias fattade eld. Det fick icke förekomma att något sådant sades i hans hus om någon eller av någon. Ålderdomen skulle vördas i hans hus.
Georg bad genast om ursäkt, tydligen ledsen att han i onödan sårat fadern. Nej, han skulle icke säga häxa mer.
Då vi båda just skulle gå och stänga dörren om oss, ropade Elias mig tillbaka. Jag vände endast motvilligt.
— Det är en sak, sade han, som vi kanske borde göra upp nu efter vi håller på, det är om din lön. Såvitt jag förstått, har du undrat över att jag inte sen första dagen nämnt något om din lön.
— Förstått, högg jag i, på vem? På henne, din svärmor?
17. — Wägner, Den namnlösa.
