263
detta sig fjärran hållande som hans egen Mästare och förebild visade mot sin familj. Vilken är min moder? Vilka äro mina bröder? Det dröjer därjämte omkring honom och hos honom ett skimmer av den mystik, som genom de århundraden, som lågo mellan honom och Mästaren, omgivit prästen, oavsett hans egen person, i kraft av de sakrament han förvaltade. Men det är så likt vår tid, att återskenet av denna mystiska värdighet belyste honom och endast honom av alla präster i vår trakt just för hans personlighets skull.
Elias vet naturligtvis, det är inte möjligt annat, att han lämnat sin hustru helt utanför sin gemenskap, sitt sökande, sin glädje, sin saliga förväntan. Och om han inte visste det förr, så hade han ju fått höra det med tydliga ord hur hon lidit därav. Eller tänker han därom: hon talade bara om att jag drog mig undan vår kroppsliga gemenskap, det är allt hon fattat och saknat, som den hedning hon är.
Blygs han över att icke ha kunnat vinna sin hustru för sin tro? Därtill fann man inga tecken hos honom. Det var i varje fall icke hans livs nederlag. Han hade ett ansvar för henne, ja, men samma ansvar som för sina andra församlingsbor, och hon hade samma möjligheter som de att höra honom förkunna Guds ord, att komma till honom och söka råd, om hon var bekymrad om sin själ. Detta är det ansvar han själv mäter ut som lagom, han kan inte gå upp bara i henne, ty han vet sig
