ELFTE KAPITLET.
varefter jag lämnar Ljungheda
Här äro de brev jag fick från Ljungheda under mitt besök i Malmö. De kommo alla tre på en gång, och de rörde mig djupt. Men då jag bröt dem, hade jag redan bestämt över mitt öde. Jag skulle vända åter till Ljungheda och säga nej åt konsul Jönsson, hur mycket detta än måste förvåna en så suverän herre. Detta icke av motvilja mot honom eller det förslag han hade att göra mig. Jag skulle gärna ha tagit hand om hans och andra konsulers döttrar och gjort en skola åt dem efter engelskt mönster, där de icke inhämtade kunskaper utan goda seder och färdighet i spel och lekar. Men denne herre ville icke vänta på en döende människas död. Ska de vara, så ska det vara genast, sade han. Antingen är det såsom min hustru säger, att professorerna säger, att det är skadligt för mina töser att läsa i övergångsåldern eller är det inte. Är det inte så, då skulle vi inte göra en skola alls. Men är det så, då ska vi göra skolan med det samma och inte dröja en dag.
Under dessa förhållanden var det inte svårt
