Den här sidan har korrekturlästs

269

att välja. Någon annan finge rädda fröknarna Jönsson från överansträngning och befria konsulinnan från hennes oro, jag kunde det inte.

Georg skrev följande:


Kära faster, om det är sant det du sade till far häromdagen, att du aldrig gör annat än vad du har lust till, så torde du väl vara otill­gänglig för övertalning, ifall det förhåller sig så, att du fått lust till en ny verksamhet. Men ser du, om du påbörjar en handling av lust till den, och sen lusten tar slut, innan handlingen är fullbordad, så får man nog ändå lov att sluta av den utan lust. Kanske du redan bundit dig för något nytt därnere. Men jag ber dig ordna så att du kan få tid att avveckla situationen här. Det måste ordnas för Eva på annat sätt. Vi har talat hit och dit om att ta hit en rödakorssyster eller förflytta henne på sjukhem. Men jag vågar inte ta ansvaret att bestämma, så vi måste skaffa hit en läkare. Du minns du sade, att det var så underbart, att hon funnit en människa, som kunde vara med henne ända till slutet. Ja, men hur skall det bli möjligt, om hon flyttas på något sjukhem? Jag undrar om du alls har tänkt på, att du är i färd med att som Petter Abrahamspojken riva kull hela bygget, som du med så stor möda byggt upp, och som du var så glad för? Ja den, pojken nämligen, han är här varje dag och frågar efter dig. — Har ho gömt se, säger