272
Orkade endast detta i går. Har försökt tänka lite vidare i natt, låg i mörkret och skrev i tankarna t. dig, ty du måste ju veta detta, om vi aldrig orkar tala mer. Jag skulle talt med dig med. j. hade dig här, men har du förstått ändå kanske, att det är sant, som jag förnekade förr, att vi kan skiljas, t. o. m . som vänner, ja vi har faktiskt redan sk. åt, jag och min kropp. Stackarn, den har det rysl., den har en svår bit framf. sig, jag är ledsen för den. Möllarmor var här kan du tro med en dekokt som sk. vara undergörande, jag köpte den, men kan inte ta den, fy. Hon grät för resten över sina pengai inne hos E., så jag hörde det upp. I alla fall hon frågade hur j. mådde. Jag sa att jag blir både bättre och sämre, och då trodde hon j. var svag i huvet, men det är sant. Du o. alla vet det kanske förut, men för mig har det varit mitt livs stora upptäckt på sl. att något sker med ens själ, att den lever och rör sig. Min vanära var utplånl., alla skaml. minnen de följer ju med kr. för de tillh. den. Jag har inget gj. för att plåna ut, ja ing. alls gj. i mitt liv. Därf. har jag så brått nu. Inte för egen räkn. men för Gs, för m. är tiden slut, du kan tro det är en konstig känsla, som j. inte kan beskr.
Blir du klok på det j. skr. i går o. förrg? När jag talar om detta har j. inga ord. Orden tillhör alla livet och tiden, o. för mig är t. sl. Märkv. nog är j. inte nyf. på de rätta orden.
