273
De r. orden är nog inga ord alls. Ja, jag blir glad, då du kommer.
Hennes brev kom mig att längta efter att få
ägna henne all min ömhet och mina omsorger.
Jag sörjde redan över, att hon kanske måste plåga
sig med att be Helena om saker, som jag visste
utan ord, ty det lär väl inte ha kunnat undvikas
även om jag försökt sätta Helena in i våra vanor,
så gott jag kunde. Jag sörjde över de timmar
jag gått miste om i hennes närhet, över att
här alltid skulle vara ett avbrott för mig i minnet
av hennes långa vedermödas tid. Ja, medan det
avgörande ögonblicket inträdde och gick förbi,
var jag icke där, då var jag långt borta. Jag
skulle velat resa ögonblickligen eller åtminstone
med första tåg nästa morgon. Men icke heller
det var möjligt, ty, erinrade jag mig, jag måste
ju skaffa champagnen och duntäcket. Dessutom
upptäckte jag i Helenas brev en rad ärenden,
som jag måste uträtta.
Så här skrev hon :
Kära svägerska! Jag hoppas du ursäktar om
jag beder dig uträtta några bud åt mig. Skulle
du vilja köpa sex meter mörkblå muslin med
vita prickar till en sommarklänning åt mig? Vidare,
om du har tid, två goda ylletvålar och något bra
putsmedel för silver. Så ber Elias om sex
tandborstar, för han vill ha på lager. Mamma beder
18. — Wägner, Den namnlösa.
