278
hade begagnat tyska i sitt vansinniga telegram, jag fruktade, att det kunde endast betyda, att han avsänt det under ett anfall, och att han kanske blandat ihop mig med sin Sau. Det låg en dåres slughet i detta att leta rätt på mig med telegram i Hässleholm.
Ja, men Niklas, sade jag förebrående, jag trodde du skött om den här saken bättre.
Men det hjälpte inte att jag försökte skylla ifrån mig. Var och en må se till att han passar sitt. Jag hade inte passat mitt. Georg hade i sitt brev, som för resten varit fullkomligt klokt och vettigt, påmint mig om, att jag med min resa själv bröt ut mig ur det sammanhang jag trodde mig ha funnit. Ja, tänkte jag, det är detta, som komplicerar och fördröjer det bygge, där varje sten är en människa, att de alla ha makt att springa från sin plats och sin uppgift, och att andra lossna ur sitt sammanhang därvid. Varför täcktes det dig, byggmästare, att ge oss, ditt byggnadsmaterial, tillfälle att löpa bort ur dina murar?
När jag reste åt motsatt håll för en vecka sen, då hade icke denna fråga brytt mig det minsta. Tanklöst hade jag rivit upp hela världssammanhanget och reste — enstaka, tillfällig men lycklig ut i slumpens värld. Jag behövde ingen mening, därtill var det alldeles för roligt i och för sig att sitta på ett tåg, som rörde sig, att resa till Malmö, att fundera på vad det var för företag,
