Den här sidan har korrekturlästs

279

som konsul Jönsson — som nu trätt i Guds ställe — tänkte anförtro mig.

Jag förlät honom, konsuln, gärna, att han sänt efter mig och att han skickat av mig då jag inte ville skapa en skola ögonblickligen. Men vad jag aldrig skulle förlåta honom eller mig vore, om jag komme för sent tillbaka.

Återigen tog jag upp och genomläste de tre breven för att möjligen i dem finna något, som vid första läsningen undgått mig, men som kunde ge en förkänning av en katastrof. Dock fann jag ingenting sådant.

Ehuru jag icke hade reda på, att jag på något sätt lagt i dagen min olidliga oro, tvärtom ansåg mig ha suttit mycket stilla och behärskad på min plats, måtte jag ändå ha gjort det. Ty plötsligt förvånade mig min medresande outsägligt med att anmärka:

— Det kan vara obehagligt med telegram ibland.

— Aja, svarade jag hövligt, särskilt är det obe­hagligt, om man inte fattar ett ord av innehållet.

— Är det kanske ett främmande språk, frågade han hastigt. De tygar alltid till utländska ord så ohyggligt. Om ni vill stava upp det svåra ordet för mig, så kanske jag kan hjälpa till att gissa.

Vill du läsa mitt telegram? tänkte jag. Ånej, det blir ingenting av.