286
borta ett par dar, passade han på att bryta upp det. Det väckte allmän indignation, och alla tyckte vi synd om henne. Faktiskt var, att ingen vågade tala om det för henne, när hon kom till baka, alla höll sig undan för henne. Utom Georg … Ja och sen reste jag, kort därpå.
Jag mindes vad Georg sagt: nej hon läkte inga sår vidare, stackarn. Det var så likt Georg, att i och med sitt misslyckande hade hon makten över honom. På samma sätt hade det ju varit med Eva. Vad som sedan hänt visste tydligen inte professorn. Han anade inte att syster Brunhilde numera hette Sau. Jag var heller inte på minsta sätt nyfiken att få veta mera. Jag hade hört fullkomligt nog.
— Nå, sade Ihm, och fröken Ljunghed vet inte vad som sedan hände?
— Nej, svarade jag, min brorson är så rädd om sina hemligheter.
— Och han går där i era dystra skogar i en enslig prästgård och har ingen förtrogen? Då måste han ju bli melankolisk.
— Om han har någon, så är det i varje fall inte jag.
— Det hade annars varit lämpligt, en så diskret person.
Konduktören tittade nu in och förklarade att det var Ljungheda nästa station. Vi gjorde oss i ordning, och Ihm frågade på nytt om jag var
