290
— Ja, det var väl klart, att de måste bli då de fått höra, att professor Bing ansåg att de måste. Men det var ingen allvarlig sjukdom.
— Hm, sade Ihm.
Han teg så länge att jag blev orolig, att han blivit stött på mig.
— Har jag alldeles orätt? frågade jag.
— Ja, sade Ihm, det har ni.
— Förklara det för mig.
— Ni har alldeles orätt, därför att ni utgår från att det finns två världar, den friska och den sjuka världen. Men det finns inte två utan en. Den klyfta, som ni talar om, finns endast i er inbillning. Den skillnad ni tror vara en artskillnad, sade Ihm, är bara en skillnad i livets hastighet, som mellan persontåg och snälltåg. Förstår ni vilket jag menar går hastigast?
— Ja, sade jag, det sjuka livet, eller hur?
— Gott, då är ni med. Att det tar sig så olika ut för er, beror på, att man inte ser så lätt vad som försiggår bakom hälsans skyddande hölje. Däremot hos dem som förbränt det, där fullbordar sig det mänskliga skeendet mera naket, snabbt och våldsamt. Därför är det för en åskådare lätt att fatta och följa. Man ser i förstoring själens kamp att lyfta det block, som ligger över den. Har ni kunnat följa med vad jag sagt?
Ja, det hade jag ju, hur ny än tanken var mig. Om han hade rätt, så var då det val jag gjort då jag beslöt att återvända från Jönssons till Ljung-
