bäddad i stället för den jag avstått åt flickan. Omtanken gjorde mig lika gott som maten, jag satt där ute i salen och åt, och för min syn gledo alla dagens bilder, tills jag kom fram till Helenas orakade ensamjungfru, då brast jag i skratt.
Då jag lagt mig och höll på att somna, fick jag en plötslig skräck i mig och for upp. Jag hade lagt pulverpåsen från mig därinne utan att veta vilka hemligheter Georg skrivit därpå. Antag att hon ville ha mer pulver… Så ljudlöst jag kunde smög jag mig in och fick tag i den, utan att flickan vaknade.
Jag läste vad han skrivit och kastade in påsen i kakelugnen.
På morgonen kom Helena själv och eldade, Niklas var portförbjuden av Georg. Hon tog påsen ur askan och läste på den: mjältsjuka, dödlig. Vad vill det säga? Jag förklarade sammanhanget.
— Pah, sade hon, inte är mjältsjuka dödlig.
