— Det gör ingenting, här är inte så mycket att göra, och vi har ju Niklas. Dessutom är min svärmor märkvärdigt duktig och hänger i för sina år.
— Varför i all världen har ni inte jungfru som annat folk?
— Fråga Helena, det är en av hennes idéer. Jag vet inte. Och med avseende på lön, Rakel…
— Ja, det vill jag säga, svarade jag, att inte vill jag gå gratis, för då blir jag inte det minsta värderad. Men jag ska inte ruinera dig, och Georg kan för resten få ärva mig sedan, jag tycker om honom. Hur går det med honom och Helena?
— Han tyckte inte om henne i början när han kom från morföräldrarna. De hade väl satt i honom, att hon var styvmor. Men nu så går det bra… Han reste sig och lyssnade utåt salen. Ja, vet du, sade han, nu tror jag det är bäst att du går…
Det hade blivit dager, solen visade sig på ett ögonblick, såg med ett svagt och sömnigt leende in i matsalen och hälsade på sin lilla fattiga släkting, brasan. Men för mig försvann solen och hela rummet, ty jag såg en syn: en häxa gick omkring och dukade bordet. Jag har aldrig sett en häxa duka ett bord förr, men jag fann det alldeles självklart, att det måste vara så, att hon höll grötskedarna om skedbladet och gafflarna om tänderna, när hon lade omkring dem. Allt annat var också riktigt, hon var hög och
