makskakelugnen, sade jag, och då gumman skyndade dit, räddade jag snabbt Georgs välling in i nischen, varefter jag satte mig i soffan och åsåg med spänning hur hon snodde och letade efter vällingen. Hittar hon den inte, tänkte jag, då är det ett tecken att jag kommer att klara henne, annars kommer det att gå galet hela vägen. Jag drog en verklig lättnadens suck, då hela familjen var samlad kring bordet. Då tog jag fram tallriken och satte den för Georg med den anmärkningen, att jag velat hålla den varm.
Gumman såg hatfullt på mig, men lät saken passera. Hon är säkert rädd för Elias, tänkte jag. I stället konverserade hon en stund om England, varifrån jag kom och om det pack, som bodde där, vilket tydligen behagade Elias. Varpå hon avrundade samtalet med att försiktigt antyda att gymnastens yrke väl knappast var ansett som riktigt hederligt, varmed hon visst inte ville ha sagt något mot mig, nej för allt i världen.
De andra sutto tysta. Nu vid dagsljus syntes än bättre hur härjat och förmörkat Helenas ansikte var. Det svåra var, att modern liksom förstörde dotterns utseende för en. Nu förstod jag varför det var så svårt att frammana bilden av fru pastorskan Hamnell från forna dar, det var därför att den flöt ihop med Helenas. Om man ville eller ej, måste man söka likheten och darra för utsikten, att den skulle bli större. Men en ståtlig, ja en
