tiden. Nu, när någon är sjuk och besvärlig, då ska den prompt bort. Förr i världen höll var familj reda på sina.
Den namnlösa: Så rysligt det måtte ha varit förr i tiden.
Gumman: Men det är ju klart, att det kan finnas omständigheter. Familjer i mera framstående ställning kan ju inte skämma ut sig med att kännas vid alla slags släktingar. Då är det skönt att få stoppa undan dem i fattiga och ensliga små prästhus på landet. Prästfruar får alltid hålla till godo, säger Helena. Fröken kan tro, att jag i min tid fick dras med förbrytare och obemärkta fallna kvinnor i mitt hem för ekonomiens skull. Men inte tänkte vi, när vår dotter blev gift med en Ljunghed, att hon skulle behöva ta emot, rentut sagt, skökor i sitt hus.
Både Georg och jag höllo andan för att höra vad flickan skulle svara härtill. Då hon teg, ryckte sig Georg lös från mig och ville störta in, antagligen för att strypa sin mormor. Men jag fick fatt honom. — Gå, sade jag viskande, gå ljudlöst. Ty hon fick ju icke veta, att vi hört vad hon blivit kallad för.
I stället gick jag bort och stängde kraftigt dörren efter Georg, gick så själv in i inre rummet. Jag hade väntat att finna henne i ett tillstånd av upphetsning, men hon låg där alldeles lugn med samma min av allt förlorat som vanligt. Gumman stod vid hennes nattduksbord och tum-
